Bakom varje brand finns ett offer som efteråt kämpar för att komma tillbaka. Det är inte så enkelt. I synnerhet som någon gärningsman aldrig kunnat dömas. Många av de bränder som är ”polisiärt uppklarade”, som polisen uttrycker det, har aldrig blivit föremål för domstolsprövning. Ändå är den samstämmiga uppgiften att ”Gryningspyromanen” ligger bakom dem. Som till exempel natten mot söndagen den 13 april 2008. Ulf Borgström, då 45, hade några månader tidigare släppts ur fängelse efter försök till mordbrand i Dalarna 2005. De sociala myndigheterna placerade honom, mot hans egen vilja, i Jönköping för att där inleda studier i en folkhögskola. Tidaholm ligger sex mil från Jönköping, en lätt sträcka för den den cyklande Borgström.

Natten mot den 13 april brann det samtidigt på fem olika platser. Ett var ett egnahemshus som totalförstördes. Adresserna var typiska för ”Gryningspyromanen”, två bränder på Trädgårdsgatan, två på Villagatan och en på Linnégatan. Dessutom låg ett av husen, det som totalförstördes, på gatunummer 21, en kännspak Borgströmhälsning. Dessa Tidaholmsbränder kopplades inte förrän långt senare samman med ”Gryningspyromanen”. Än i dag vet de drabbade inte med säkerhet vad som hände. En av dem skrev ett mejl till oss efter vi framträdde i Nyhetsmorgon. Detta är ett utdrag ur mejlet, med tillåtelse av den som skrivit det:

”Jag och min familj är en utav de drabbade i Tidaholm den 13 april 2008 och det var vårt hus som brann ner till grunden. Detta är något som vi alltid kommer att ha med oss och kommer att ha svårt att släppa och själv känner jag att jag fortfarande efter 4,5 år kan ha svårt att sova om nätterna, jag känner en oro och rädsla. Har även fortfarande svårt att se blåljus från ambulans, brandkår och polis.

Jag ska först börja med att skriva att jag tycker inte att det är något fel med boken, det är intressant att läsa då vi aldrig och heller kanske aldrig kommer få ett svar på varför och vem som gjorde detta hemska mot oss. Tycker att det är intressant att läsa om spekulationer kring den misstänkte, Ulf Borgström.

Dock har polisen aldrig talat om för oss att de misstänker honom, vi har knappt fått höra någonting ifrån dom och jag och min familj är väldigt besvikna. Jag vet att de har kämpat och att det var inte lätt när allting hände, inte för någon utav de i räddningstjänsten. Men den informationen som saknas, som vi vill ha, den undrar vi var den tog vägen.

…

Fortsätt med det ni gör för det är ett bra jobb!”